Våldet i skolan
Det har i DN de närmsta dagarna skrivits artiklar om våldet i skolan och rädslan bland lärare. I några insändare i dagens tidning skrevs det bl.a. om att dagens föräldrar är för släpphänta. Jag kan inte annat än att hålla med! Självklart finns det bra föräldrar också, som har tydliga regler och gränser för sina barn men alltför många föräldrar låter barnen bestämma i hemmet. Ibland är det nog för att föräldrarna inte vet bättre och tror att dom gör sina barn en tjänst, när dom i själva verket gör barnen och sig själva en rejäl otjänst. Ibland är det nog för att föräldrarna har dåligt samvete för att dom t.ex. jobbar för mycket och inte är hemma ofta.
Genom att inte sätta gränser, skapa tydliga regler för sina barn och allra viktigast; att inte vara konsekvent i sitt handlande, blir barnen nonchalanta och respektlösa. Hur många av oss har inte sett följande scenario i affären:
Barn: "Jag vill ha godis!"
Förälder: "Nej, det är torsdag idag, på lördag får du godis."
Barn: "Men jag vill!"
Förälder: "Nej, säger jag! Du får inget godis idag!"
Barn: "MEN JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL! DUMMA MAMMA/PAPPA!" Varpå barnet lägger sig ner på golvet och skriker.
Förälder: "Okej då, välj ut en påse godis då..." Varpå föräldern suckar och tittar ursäktande på människorna runt om.
Detta händer minst en gång varje gång jag sätter min fot i en affär. Jag kan absolut hålla med om att det kan vara pinsamt när ens barn lägger sig ner och skriker på golvet men å andra sidan, det är ett barn... Vi har nog alla gjort det själva minst en gång i våra liv. Genom att säga ja till sist lär man barnet att om man gör så, då får man som man vill, även om mamma/pappa säger nej först. Nejet blir verkningslöst och föräldern hade lika gärna kunnat säga ja med en gång.
Gränser och regler ska inte börja sättas när barnet är några år, det bör ske från allra första början.
Säger man nej hela tiden, är konsekvent, så kommer barnet lägga sig ner och skrika några gånger men till sist lär det sig att den metoden inte fungerar. Förmodligen testar det då en annan metod men är det godis endast på lördagar så är det och till sist lär sig barnet att det inte spelar någon roll vad man gör, mamma/pappa har sagt en sak och då är det så. Det spelar ingen roll vad det gäller, är man konsekvent i sin uppfostran tror jag att man vinner väldigt mycket i längden. Man ska inte vara kompis med sina barn, man ska vara förälder.
Men hallå, tänker ni... Du har väl inga barn heller, du har ingen aning om vad du pratar om! Nej, kanske inte men barnuppfostran handlar till stor del om sunt förnuft! Och sånt har jag massor! ;-) Dessutom en hel del utbildning om barns utveckling och hur dom tänker och lär. Det är inte fy skam! Jag är dock helt säker på att jag kommer att göra en hel del bloopers jag också när den dagen kommer, men förhoppningsvis utan "bestående men" hos mina barn :) Det känns också oehört skönt att sambon tänker likadant och har lika mycket sunt förnuft som jag (och han har inte en tillstymmelse till lärarutbildning ;-)
Genom att inte sätta gränser, skapa tydliga regler för sina barn och allra viktigast; att inte vara konsekvent i sitt handlande, blir barnen nonchalanta och respektlösa. Hur många av oss har inte sett följande scenario i affären:
Barn: "Jag vill ha godis!"
Förälder: "Nej, det är torsdag idag, på lördag får du godis."
Barn: "Men jag vill!"
Förälder: "Nej, säger jag! Du får inget godis idag!"
Barn: "MEN JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL! DUMMA MAMMA/PAPPA!" Varpå barnet lägger sig ner på golvet och skriker.
Förälder: "Okej då, välj ut en påse godis då..." Varpå föräldern suckar och tittar ursäktande på människorna runt om.
Detta händer minst en gång varje gång jag sätter min fot i en affär. Jag kan absolut hålla med om att det kan vara pinsamt när ens barn lägger sig ner och skriker på golvet men å andra sidan, det är ett barn... Vi har nog alla gjort det själva minst en gång i våra liv. Genom att säga ja till sist lär man barnet att om man gör så, då får man som man vill, även om mamma/pappa säger nej först. Nejet blir verkningslöst och föräldern hade lika gärna kunnat säga ja med en gång.
Gränser och regler ska inte börja sättas när barnet är några år, det bör ske från allra första början.
Säger man nej hela tiden, är konsekvent, så kommer barnet lägga sig ner och skrika några gånger men till sist lär det sig att den metoden inte fungerar. Förmodligen testar det då en annan metod men är det godis endast på lördagar så är det och till sist lär sig barnet att det inte spelar någon roll vad man gör, mamma/pappa har sagt en sak och då är det så. Det spelar ingen roll vad det gäller, är man konsekvent i sin uppfostran tror jag att man vinner väldigt mycket i längden. Man ska inte vara kompis med sina barn, man ska vara förälder.
Men hallå, tänker ni... Du har väl inga barn heller, du har ingen aning om vad du pratar om! Nej, kanske inte men barnuppfostran handlar till stor del om sunt förnuft! Och sånt har jag massor! ;-) Dessutom en hel del utbildning om barns utveckling och hur dom tänker och lär. Det är inte fy skam! Jag är dock helt säker på att jag kommer att göra en hel del bloopers jag också när den dagen kommer, men förhoppningsvis utan "bestående men" hos mina barn :) Det känns också oehört skönt att sambon tänker likadant och har lika mycket sunt förnuft som jag (och han har inte en tillstymmelse till lärarutbildning ;-)
Kommentarer
Trackback